Farväl Morfar

Morfar och jag försommaren 1984

Morfars begravning var fin. Vet inte om man igentligen säger att en begravning är fin men den va iaf det. Den var fin och rofylld. Så klart det var sorgligt och jätte jobbigt också men det var ett lugn över det hela. Tur jag hade Onny med mig, trodde inte jag skulle bli så ledsen som jag blev. Men man tänker så mycket när man sitter där. Man tänker på allt man har gjort tillsammans och på allt man inte kommer kunna göra mer. En mer kärleksfull människa än min Morfar finns inte.

Min morfar var en Man med stort M. Han var rättvis och kärleksfull. Han gjorde ingen skillnad på folk och folk. Stor och stark var han. Tror inte det görs sånna Män längre, den genen försvann nog någon gång på 70talet. Som tur är har jag lyckats hitta min en Man med stort M. Han är gjord -77 så han har Man genen i sig.

Vila i Frid Morfar <3

Erik Öström 1922-2010

Lyssna

Lyda

Lära

"Kunskap Emelie kan ingen ta ifrån dig, lär dig av livet"